Samtidigt som jag hatar att vara mörkrädd kan det ibland vara bra.
Igårkväll var jag hemma hos Emil och såg på Beck och skulle sedan ta en promenad
hemåt. Jag kollar ut genom rutan på dörren och ger Emil en skräckslagen blick.
Det var dimma, jag var rädd efter filmen och det var mörkt ute. Och ja, Emil fick följa med mig hem.
Kanske är det bra att vara mörkrädd ibland? På grund av det fick sällskap av honom hela natten och det
måste vara det bästa som finns. Ja, helt klart det bästa som finns.
Idag var det näst sista gången på skoterkursen. Och såg jag inte helt fel höll hälften
av alla där på att somna kring bordet. Så roligt har vi ....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar