Jag fick just en sån där jobbig längtan till Kiruna. Jag lyssnar på Sarek, "Genom eld och vatten".(Hur töntig är jag inte egentligen?) Jag och Elina som tyckte att vi var skolans stjärnor med det bästa framträdandet och bästa dansen till den låten. Herregud, varför sa ni inget? Eller alla tidiga mornar när jag cyklade till stallet klockan halv åtta på morgonen och var där till sent på kvällen. Man kan säga att jag bodde i stallet.
Och den där gången då jag och Amanda fick för oss att börja träna och sprang ut och joggade. Amanda som var (läs; är) lika otränad som mig gav upp och låtsades ramla ihop. Jag skrattar åt henne och säger något i stil med "Jag väntar på dig där framme". Hallå? tänk om hon hade svimmat/ramlat ihop på riktigt?
Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka få mig lite sömn. Natti natti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag minns då iallafall den gången när jag hade som bäst kondition. Då var det jag som varvade hela elljusspåret. Jag sa åt dig att vänta på mig eftersom jag redan då såg att du inte mådde så bra, du stod helt enkelt i diket och spydde(kom det blod?). Du hade bara sprungit drygt 20m Jossan. Det kallar inte bara jag dålig kondition, utan alla andra också!
Skicka en kommentar