Varför har man inte en knapp på kroppen där man kan slå av/på känslor? Som fungerar som ögonlocken, som man kan stänga när man vill och sen öppna när man vill det. I nästa liv kanske? Men det hade behövts nu.
Känns inte som att det här lovet kommer bli någon höjdare. Har inte nog med pengar för att åka till Kiruna och har inga planer för något annat heller. Johanna har lovat att bjuda mig på bio någon dag, det är det enda jag har planerat.
And all I do is miss you and the way we used to be
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar